Vad är Crohns sjukdom?

Crohns sjukdom är en kronisk inflammatorisk sjukdom som drabbar magtarmkanalens slemhinna.

Crohns sjukdom är tillsammans med ulcerös kolit den vanligaste formen av kronisk inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) och varje år insjuknar 500 personer i Sverige i sjukdomen.

Att sjukdomen är kronisk betyder att den inte kan botas. Men sjukdomen går i skov, vilket betyder att perioder då man är sjuk avbryts av perioder då man kan vara närapå symtomfri. Efter ett skov går man in i en lugnare fas och kan vara besvärsfri under en längre tid. Detta kallas att man är i remission.

Crohns sjukdom bryter vanligtvis ut när man är mellan 18 - 30 år. I Sverige har det blivit vanligare att även ännu yngre drabbas och numera räknar man med att en patient utav fem är under 14 år när sjukdomen konstateras. Något fler kvinnor än män får sjukdomen.

Sjukdomen förekommer framförallt i Europa och Nordamerika, Skandinavien är ett högriskområde.

Crohns sjukdom är en autoimmun sjukdom, vilket betyder att kroppens eget immunförsvar vänder sig av okänd anledning istället mot den egna magtarmkanalen och attackerar den. Detta gör den genom att frisätta signalsubstanser som sätter igång inflammationen och skapar sår i tarmens slemhinna. En viktig signalsubstans som har visat sig vara mycket aktivt vid Crohns sjukdom är proteinet TNF-alfa. Denna signalsubstans har en nyckelroll i inflammationsprocessen och finns i ökad mängd hos personer med Crohns sjukdom och vid andra inflammatoriska sjukdomar.

Symtom vid Crohns sjukdom

Sjukdomen upplevs olika. Vissa har svåra smärtor och besvär medan en del enbart har lindriga symtom och kan leva som vanligt. Åter andra är helt symtomfria.

På de allra flesta sitter inflammationen i slutet av tunntarmen eller i tjocktarmen, men den kan i princip sätta sig i hela magtarmkanalen från magmunnen till ändtarmens öppning. Oavsett var inflammationen sitter är enbart en del av tarmen inflammerad medan resten av tarmen är frisk. Gränsen mellan friska och sjuka regioner är tydlig. De sjuka delarna av tarmen blir röda och svullna, och där kan det uppstå sår som blöder. När inflammationstillståndet läker kand det bildas ärrvävnad som kan ge förträngningar i tarmen.

Symtom vid Crohns sjukdom kan vara:

• diarré
• magsmärtor
• viktminskning
• blod i avföringen
• feber och allmän sjukdomskänsla
• stopp i tarmen - blockering av den normala processen i tarmen
• abscesser - varbölder
• fistlar - en fistel är när det har bildats en gång mellan tarmen och huden eller andra kroppsdelar, t ex mellan ändtarmen och huden. Ibland bildas hål i tarmväggen som gör att det samlas var i bukhålan och i fistlarna.
• förträngningar - beror på ärrbildningar i tarmen. Dessa leder ofta till att man kan få ont i magen efter att man har ätit. Anledningen är att avföringen har svårare att passera.

Ofta har man inte alla dessa symtom, åtminstone inte samtidigt. Hur ont man får av Crohns sjukdom beror på hur svår inflammationen är och var någonstans i tarmen sjukdomen sitter.

Drygt en tredjedel av dem som har Crohns sjukdom drabbas av ytterligare besvär som är relaterade till Crohns, men som inte sitter i tarmen. De vanligaste besvären är:

• ledbesvär
• hudbesvär
• ögoninflammation

Hur diagnosen ställs

De vanligaste metoderna för att konstatera Crohns sjukdom, är:

• röntgen - Den vanligaste och enklaste metoden är tarmröntgen. Det är inte alltid som sjukdomen syns på röntgen och då genomför man antingen rektoskopi eller koloskopi.
• rektoskopi - Ett smalt rör förs in i ändtarmen genom vilket läkaren både kan se hur tarmen ser ut och ta vävnadsprov.
• koloskopi - En lång, tunn slang förs in i ändetarmen genom vilken läkaren kan se och fotografera hela tjocktarmen och nedre delen av tunntarmen. Även här kan man ta vävnadsprover.
• Ibland får patienten genomgå skiktröntgen, ultraljud eller isotopröntgen. Det händer också att patienten får svälja en liten minikamera som tar bilder från tarmens insida.
• Blodprov kan inte visa om man har sjukdomen. Däremot kan det användas för att mäta sjukdomens svårighetsgrad.

Det finns inte en enskild undersökning som säkert kan ge besked att det är Crohns sjukdom, utan ofta måste patienten gå igenom flera undersökningar. Läkaren ställer sedan diagnosen genom att både symtomen och undersökningarna talar för att det är Crohns sjukdom man har.

Behandling vid Crohns sjukdom

Nästan alla som har Crohns sjukdom behöver behandling för att minska inflammationen så att tarmslemhinnan kan få läka. Behandlingen hjälper även till att förebygga så att man slipper återfall. Det medicinska fackuttrycket för att vara fri från symtom är att befinna sig i remission och målet med all behandling mot Crohns sjukdom är att få patienten att vara kvar i remission så länge som möjligt.

Läkaren tillsammans med patienten bestämmer vilken behandling som är bäst för varje enskild individ. För Crohns sjukdom finns flera olika behandlingsalternativ. Den vanligaste behandlingen består av medicinering. Ibland behövs flera mediciner i kombination. Vilken sorts medicin man behöver beror bland annat på var i tarmen inflammationen sitter och hur aktiv sjukdomen är.

Om man trots medicinsk behandling fortsätter att ha svåra symtom, ofta på grund av förträngningar som beror på ärrbildningar i tarmen (se mer under symtom ), kan den sjuka delen av tarmen opereras bort. Numera tar man bort så liten del av tarmen som möjligt så att dess funktion inte störs. I sällsynta fall kan så stora delar av tarmen vara drabbade att man måste göra en stomioperation. Det betyder att man får en "påse på magen", antingen tillfälligt för att låta inflammationen läka ut eller som en permanent lösning.

Olika mediciner:

Kortison har använts i över 50 år och till uppgift att dämpa inflammationen.

5-ASA (5-aminosalicylsyra) om inflammationen sitter i tjocktarmen eller ändtarmen kan man få 5-ASA preparat. 5-ASA har en antiinflammatorisk effekt på tarmslemhinnan.

Antibiotika kan ges om man har inflammation runt ändtarm eller vid en infektion utanför tarmen.

Immunförsvarshämmande mediciner är en grupp läkemedel som har en bromsande effekt på immunförsvaret och till uppgift att dämpar sjukdomsaktiviteten.

Biologiska läkemedel används framför allt när man har en kraftig inflammation som inte kan dämpas med annan typ av behandling. Exempel på denna typ av läkemedel är TNF-hämmare. TNF (Tumör Nekros Faktor) är en signalsubstans, som aktiverar inflammationen. TNF-hämmare har till uppgift att ta upp överskottet av TNF-alfa, som är involverat i den inflammatoriska processen.

Leva med Crohns sjukdom

Eftersom Crohns sjukdom är en sjukdom som sätter sig i olika delar av magtarmkanalen, är den bästa dieten olika för olika människor. Vid inflammation eller när man drabbats av förträngning i tarmen rekommenderas ofta en fiberfri kost. Sitter inflammationen i tunntarmen kan däremot en fettfattig kost hjälpa. En dietist kan ge kostråd i samband med att man fått diagnosen Crohns sjukdom. Det finns dock annan forskning som visar att kosten spelar en mindre roll i behandlingen av sjukdomen än vad man tidigare trott.

Det är inte ovanligt att Crohns sjukdom ger brist på vitaminer eller mineraler eftersom tarmen antingen är skadad eller kan vara bortopererad. Man kan då behöva vitamintillskott.

Rökning ökar risken för att drabbas av Crohns sjukdom. Har man väl blivit sjuk kan sjukdomen dessutom förvärras om man fortsätter att röka. Av den anledningen undviker många att röka. Genom att sluta röka kan man dessutom uppnå en klar förbättring.

Förr i tiden var följderna av Crohns sjukdom svårare än idag och operationerna som gjordes mer omfattande. Forskningen har här gjort, och gör, stora framsteg. Bara de sista fem åren har förhållandena förbättrats avsevärt och även om Crohns sjukdom är en livslång sjukdom lever merparten av dem som har Crohns sjukdom idag ett aktivt liv med arbete, familj och barn.