Vad är ankyloserande spondylit?

Ankyloserande spondylit kallas även pelvospondylit och Bechterews sjukdom. Det är en inflammatorisk sjukdom i muskelfästen och leder.

Vid ankyloserande spondylit är immunförsvaret överaktiverat och angriper även den egna vävnaden. Vad det är som startar den felaktiga reaktioner vet forskarna inte, men arvet har betydelse.

Sjukdomen är dubbelt så vanlig hos män som kvinnor. Det vanligaste är att sjukdomen debuterar innan 40-års ålder. Cirka 40 000 i Sverige har ankyloserande spondylit, d.v.s. 0,5 % av den svenska befolkningen.

Genen HLA B27 kan förekomma hos människor med ankyloserande spondylit och den kan också vara kopplad till inflammatoriska tarmsjukdomar, t.ex. ulcerös kolit och Crohns sjukdom.

Symtom vid ankyloserande spondylit

Ankyloserande spondylit är en kronisk inflammationssjukdom.

För de flesta debuterar sjukdomen med en smygande molande värk i nedre delen av ryggen. Typiskt för smärtan är att den är som mest värst på natten och på morgonen. Stelhet är ett annat karaktäristiskt tecken. Smärtan och stelheten brukar avta när man rör på sig.

Inflammationen kan sätta sig på olika vävnader i kroppen som ledband, muskelfästen och leder. Det är oftast de stora lederna som blir inflammerade exempelvis höfterna, ryggrad, axlar, knäna men även käklederna. Andra typiska symtom är sen- och muskelfästen blir inflammerade. Ofta drabbas hälsenorna och sittbensknölarna.

Vid aktiv sjukdom kan en allmän sjukdomskänsla, som trötthet, feber, viktnedgång och dålig aptit förekomma.

Personer med ankyloserande spondylit kan även få symtom från andra delar av kroppen, som t.ex. ögon, hjärta och lungor.

Hur ställs diagnosen?

Det finns ingen enskild faktor som gör att man kan ställa diagnosen.

Förutom en noggrann kroppsundersökning av bl.a. ryggen och patientens beskrivning av sina besvär vägs även resultat från blodprov och röntgenundersökning in vid diagnos. Blodprover som t.ex. sänka och CRP kan ge viktig information, för att kunna bedöma graden av inflammatorisk aktivitet.

Antigenet HLA B27 finns hos ca 90 % av dem som har ankyloserande spondylit.

Karakteristiska tecken vid diagnos

• Smygande debut av låg ryggsmärta
• Smärta är som starkast på efternatten
• Haft symtomen mer än 3 månader
• Patienten är under 40 år
• Morgonstelhet
• Rörelselindring

Behandling vid ankyloserande spondylit

Målet med behandlingen är att bromsa sjukdomsutvecklingen, alltså att dämpa inflammationen, lindra smärta och förhindra felställningar. Ett annat mål är att hålla muskulaturen intakt.

Det går alltså inte att bota sjukdomen, men både smärtan och stelheten kan lindras med hjälp av mediciner och fysisk träning.

Smärtstillande medicin används för att lindra symtom och smärta, men de kan inte hindra själva sjukdomsutvecklingen och förhindrar inte heller ledskadorna.

Kortison har använts i över 50 år och till uppgift att dämpa inflammationen. Det kan sprutas in lokalt i en led, men kan även ges i tablettform.

Antireumatiska läkemedel är en typ av läkemedel används när sjukdomen är aktiv, det vill säga när man har en pågående ledinflammation. Dessa läkemedel har en bromsande effekt på immunförsvaret och till uppgift att dämpar sjukdomsaktiviteten.

Biologiska läkemedel används framför allt när man har en kraftig inflammation som inte kan dämpas med annan typ av behandling. Exempel på denna typ av läkemedel är TNF-hämmare. TNF (Tumör Nekros Faktor) är en signalsubstans, som aktiverar inflammationen. TNF-hämmare har till uppgift att ta upp överskottet av TNF-alfa, som är involverat i den inflammatoriska processen. Det medför att inflammationen avtar, ledsvullnaden minskar, rörligheten ökar och smärtan minskar.

En annan mycket viktig del av behandlingen är träning

Kontinuerlig fysisk träning kan sannolikt minska risken för funktionsnedsättning till följd av sjukdomen. Att röra sig och motionera dagligen hjälper både mot stelheten och mot smärtan. När man känner sig trött, stel och har ont är det lätt att känna att man inte orka träna. Men försök och tänk på att det inte är skadligt att träna trots smärta. Sjukgymnasten kan hjälpa till med förslag på träning som passar just dig.

Leva med ankyloserande spondylit

Ankyloserande spondylit är en kronisk inflammationssjukdom och yttrar sig mycket olika från person till person. För det mesta är sjukdomsförloppet lindrigt och många kan fortsätta med sitt vanliga arbete och sina fritidsintressen. I vissa fall kan sjukdomen bli aggressivare och medföra att de vardagliga sysslorna bli svåra att genomföra.

Ankyloserande spondylit går i skov, det innebär att ibland är inflammationen mer aktiv och ibland är den mer lugn. När inflammationen är aktiv så kallas det att man har ett skov. Ofta är tiden mellan skoven kortare under första tiden man är sjuk.

Det går inte att poängtera nog att det är mycket viktigt att hålla igång musklerna när man har ankyloserande spondylit. Fysisk aktivitet är exempelvis positivt för smärtan, stelheten och för välbefinnandet. Försök att hitta motion som passar dig och din situation.

De flesta kan leva ett helt vanligt liv med sjukdomen ankyloserande spondylit.